Nar vi anlande till "festlokalen" strax efter 7 pa morgonen hade brollopet redan hallt pa i ett dygn. Vi hade blivit omlindade i ett 6meter langt tyg som har i Indien kallas Sari. Nar vi kom dit serverades det indisk frukost pa bananblad. Sjalv smakade jag inte (av olika anledningar) men vissa at med god aptit medans andra bara smakade av det som sag nagorlunda atbart ut. Vet inte om det var var hudfarg eller all mat som blev kvar pa bladet (mest troligt en kombination) som gjorde att de ovriga gasterna tittade konstigt pa oss.
.

.

.
Foraldrarna och mor- och farforaldrarna till brudparet verkade mer intresserade av att valkomna och prata med oss vitingar an att delta i deras barns giftemal. Likasa fotografen och mannen som verkade vara nagonslag brollopsfilmare. Uppe pa scenen holls en mangd olika procedurer med brudparet av ett par lustiga (halvnakna) praster. Hog musik och en nastappande doft av rokelse. Det hela tog sakert narmare 2 an 1 timma och dar satt vi. Nar mannen antligen fick se sin blivande hustru kastade vi riset (det enda som paminde mig om ett svensk brollop) ut i tomma intet, da vi satt alldeles for langt ifran dessa for att de skulle fa det pa sig. Innan vi begav oss hemat ville brudparet ha ett foto med oss, sa vi entrade scenen. Det var en rolig uplevelse men inget jag sjalv kommer anamma till mitt eget brollop.

/Elvira