Det har hant mycket sen sist, vi har hunnit med allt i fran brollop till bergsbestigning till massa intressanta besok och forelasningar.
Angaende brollopet sa va det lite.. speciellt, minst sagt. For det forsta skulle vi vara dar typ kl 8 pa morgonen. Alltsa seriost, vem gifter sig kl 8 pa morgonen? Hur som helst vi skiter i brollopet nu och fokuserar pa kvallen innan. Alla i vart rum (jag, Ida P, Paulin, Elvira och Sandra) var ratt trotta och sag fram emot att krypa ner i renbaddade sangar, trodde vi iallafall.
Det borjade med att jag hade fatt en bordsduk som tacke, naja det gick val an, varre saker har man val haft som tacke. Jag vet inte varfor men jag fick nat slags infall att lukta pa tacket, det skulle jag inte ha gjort. istallet for tvattmedel luktade tacket typ grillplats, eller som kladerna luktar efter man har suttit en hel kvall vid en grillplats.
Jag funderar ett tag pa det har och undrar sen om det bara ar mitt tacke som luktar mystiskt.
Det var det inte.
Det som hande var att alla lange och val sniffade loss pa sina "rena" lakan, luktade pa varandras och forsokte identifiera de olika dofterna.
Som sagt luktade mitt grillplats, Elviras luktade kohage, Paulins luktade som en blandning av alla dofter du kanner utomhus, i den mest negativa benamningen. Nar det kommer till Sandras tacke luktatde det friterad kokos, hon kom ganska lindrigt undan i detta lotteri. Ida daremot hade nog mest otur, hennes luktade ungefar som indisk karl. Vi har en teori om att det ar farbrorn i huset som har haft tacket fore henne. Annars ar och forblir vara tackens markliga dofter ett mysterium.



Omotiverad bild pa mig och min Indiska fanclub.

/ Oliwia

Iksu i all ara men tacka vet jag vara improviserade traningsprogram. Det ar verkligen i sana har situationer, nar man inte har nagra redskap, typ inga ytor och knappt nagan tid man blir mest fantasirik. Det verkar som att vi har fatt nagon slags traningsmani har i Trichy och jag alskar det.

/Oliwia

Jag kan inte riktigt slappa det har med transport har i Indien. Vi kan borja med lokalbussen. For det forsta kan man aldrig veta nar bussen ska komma, utan det ar helt enkelt bara ga ut och stalla sig och hoppas pa att en buss ska komma. Sen nar den val kommer far du hoppas att bussen ska dit du ska, for det mesta ska den det men man kan aldrigt veta sakert. Nar det kommer till att ga pa bussen far du va snabb som blixten for den vantar inte pa att du ska hinna upp for trappen. Nar du val kommit pa haffar du tag i nan som ser palitlig ut, berattar vart du ska av och ber personen saga till nar du ar vid ratt hallplats. Sen ar det bara att halla i sig for kung och fosterland och forsoka se obesvarad ut av att 200 Indier glor pa dig. Ratt enkelt faktiskt.
Tuc-tuc ar eller taxi ar dock att rekommendera nar man ska fran stan for da ar bussarna sa fulla att folk bokstavligt talat hanger utanfor.
Angaende Tuc-tuc ar det faktiskt ganska gemytligt om man inte ar sa manga. Haromkvallen skulle jag, Elvira och Sandra ta oss hem fran stan kvallstid, vi gar fram till en tuc-tuc, ger chaufforen adressen men han verkar inte vilja kora dit sa han vinkar in en annan tuc-tuc som verkade vilja kora dit.

Sandra- Kan du saga till andra chaufforen att han ska kora forsiktigt?
Tuc-tuc  chauffor 1- hahahhahah
Sandra- Jo men gor det!
Tuc-tuck cauffor 1 sager till tuc-tuc chauffor 1 att kora forsiktigt (tror jag)
Tuc-tuc chauffor 2- hahahhaha

Fast han korde faktiskt hyffsat lugnt och vi tog oss hem smartfritt.
Nog om det, nu ska jag och sandra prova pa ett Indiskt gym, ska bli intressant.

/Oliwia

Livet i Indien leker fortfarande. Jag har borjat haja vad deras lite knepiga kroppssprak betyder, det underlattar samtalden en hel del faktiskt. Om jag raknar ratt sa ar det har var 6:e dag men det kanns typ som att det har ar mitt hem. I borjan fick man typ ont i huvdudet bara av att ga utanfor dorren eftersom tutan verkar vara bilens viktigaste del har och anvands minst sagt i tid och otid men nu hor jag det inte langre.  Jag nastan njuter av att allt ar sa levande och det vanskapliga trafikkaoset kanns faktiskt ganska naturligt.

Som sagt vi njuter har borta, vi ar mitt uppe i monsunperioden men de senaste 3 dagarna har det varit stralande sol och mellan 25-30 grader varm, finns som sagt inte sa mycket att klaga pa.
Det ar val bara en viss person som ar ratt duktig pa monologer sa att saga och jag tror inte att jag bara talar for mig sjalv nar jag sager att det ar hyffsat irriterande. Jag tycker som att politik, religion och svanktatueringar ar sadant man inte ska prata om med folk man inte kanner, eller ja svanktatueringar har inget med det har specifika fallet att gora men viktigt att namna iallafall.

//Oliwia

Nu har vi varit 2 dagar i Indien men det kanns som en hel j'kla evighet, pa ett positivt satt givetvis. Det forsta som slog mig var den strukturerade brokigheten som verkar innefatta hela staden. Jag gillar det skarpt! Om vi tar trafiken till exempel sa finns det ingen som helst ordning nagonstans men pa nat mystiskt satt sa fungerar det typ  anda, dock kanns det som att man ser sin egen dod framfor sig varje gang man satter sig i en bil eller buss (pappa om du laser, sa ar det inte alls sa farligt som det later) men det ar en annan sak.
Maten ar grym, och man behover inte svalta direkt, man behover typ inte ens bli hungrig innan nasta mal mat ar serverat, knappt ens sa att man hinner tappa mattnadskanslan. Maste ju saga att det passar mig ratt bra alltsa!
Barnen ar underbara, vill typ bara ta med dom hem men jag tror att det kallas manniskorhandel eller nat sa jag tror att jag far beharska mig.



Annars sa kan man val saga att Indien ar valdigt lortigt och fattigdomen ar mycket pataglig men jag har som anda inte sett en anda manniska som pa nagot satt verkar olycklig. Indier ar fantastiska manniskor och Indien ar ett grymt coolt land!
Vi haller dar for idag!