Ett berg utav sopor. Namnet gor sig inte ratt i detta sammanhang. Nar vi narmar oss slas vi av en vagg. En grotesk stank. Lukten sipprar igenom de igentappta nasborrarna och magen vrider om. Nagra vagrar kliva ut bussen medan vi andra noggrant ser vart vi placerar fotterna pa vag fram till berget. Efter att vi noterat den enorma mang sopor efter vagarna och runt husen under de dagliga utflykterna ar detta nagot vi inte forvanas over. Men det som far tararna att trangas bakom ogonlocken ar de hem vi skymtar strax intill det enorma berget. Dar har manniskor byggt sina hus av andras sopor; kartonger, tyger, overblivna sackar och plat. Mitt i skiten ser vi en kvinna hanga upp ett tygstycke pa tork och magen vrider om annu nagra varv, och da inte av lukten. Dar springer omkring barn som med sina foraldrar har byggt upp sina liv pa andras overflod. Jag blir mallos och kanner mig smutsig, otillracklig och nar vi aker darifran kanner jag mig omansklig och hjartlos. Hur kan jag lamna dem och lata dem bo sadar?! Varfor ar varlden sa orattvis? 
.

.

.

Nar vi anlande till "festlokalen" strax efter 7 pa morgonen hade brollopet redan hallt pa i ett dygn. Vi hade blivit omlindade i ett 6meter langt tyg som har i Indien kallas Sari. Nar vi kom dit serverades det indisk frukost pa bananblad. Sjalv smakade jag inte (av olika anledningar) men vissa at med god aptit medans andra bara smakade av det som sag nagorlunda atbart ut. Vet inte om det var var hudfarg eller all mat som blev kvar pa bladet (mest troligt en kombination) som gjorde att de ovriga gasterna tittade konstigt pa oss.
.

.

.
Foraldrarna och mor- och farforaldrarna till brudparet verkade mer intresserade av att valkomna och prata med oss vitingar an att delta i deras barns giftemal. Likasa fotografen och mannen som verkade vara nagonslag brollopsfilmare. Uppe pa scenen holls en mangd olika procedurer med brudparet av ett par lustiga (halvnakna) praster. Hog musik och en nastappande doft av rokelse. Det hela tog sakert narmare 2 an 1 timma och dar satt vi. Nar mannen antligen fick se sin blivande hustru kastade vi riset (det enda som paminde mig om ett svensk brollop) ut i tomma intet, da vi satt alldeles for langt ifran dessa for att de skulle fa det pa sig. Innan vi begav oss hemat ville brudparet ha ett foto med oss, sa vi entrade scenen. Det var en rolig uplevelse men inget jag sjalv kommer anamma till mitt eget brollop.

/Elvira

.

.
De magra kossorna tog oss till en by i narheten dar vi besokte en skola, dagcenter (dagis) och gjorde nagra hembesok.
.

.
"Lararna" gick runt i byn och plockade upp de barn som bara hade blivit lamnade hemma da deras foraldrar begett sig till bananfaltet for att arbeta.
.

.
Tillbaka fick vi ga genom ett bananfalt, "djungel" och vada over en back. Det vars sjukt varmt!