I sondags efter brollopet akte vi 8 mil pa tva timmar till detta berg for att bestiga det. Nar vi sag berget trodde vi aldrig att vi skulle bestiga det pa tva timmar som Santhanam sagt. Men vi klarade att ga upp och ner pa tre och en halv timme. Santhanam hade tidigare sagt att det var "det enkla" alternativet. Vi holl inte riktigt med om det eftersom vandringen upp var brant och vi fick ga pa olika stenbumlingar. Sista biten bestod av klattring i hallregn. Val uppe blev vi attackerade av morrande apor som ville ha var mat. Det var fruktansvart jobbigt men vi klarade det och vi ar valdigt stolta over oss sjalva. :)








/ Sandra & Ida P

Det har hant mycket sen sist, vi har hunnit med allt i fran brollop till bergsbestigning till massa intressanta besok och forelasningar.
Angaende brollopet sa va det lite.. speciellt, minst sagt. For det forsta skulle vi vara dar typ kl 8 pa morgonen. Alltsa seriost, vem gifter sig kl 8 pa morgonen? Hur som helst vi skiter i brollopet nu och fokuserar pa kvallen innan. Alla i vart rum (jag, Ida P, Paulin, Elvira och Sandra) var ratt trotta och sag fram emot att krypa ner i renbaddade sangar, trodde vi iallafall.
Det borjade med att jag hade fatt en bordsduk som tacke, naja det gick val an, varre saker har man val haft som tacke. Jag vet inte varfor men jag fick nat slags infall att lukta pa tacket, det skulle jag inte ha gjort. istallet for tvattmedel luktade tacket typ grillplats, eller som kladerna luktar efter man har suttit en hel kvall vid en grillplats.
Jag funderar ett tag pa det har och undrar sen om det bara ar mitt tacke som luktar mystiskt.
Det var det inte.
Det som hande var att alla lange och val sniffade loss pa sina "rena" lakan, luktade pa varandras och forsokte identifiera de olika dofterna.
Som sagt luktade mitt grillplats, Elviras luktade kohage, Paulins luktade som en blandning av alla dofter du kanner utomhus, i den mest negativa benamningen. Nar det kommer till Sandras tacke luktatde det friterad kokos, hon kom ganska lindrigt undan i detta lotteri. Ida daremot hade nog mest otur, hennes luktade ungefar som indisk karl. Vi har en teori om att det ar farbrorn i huset som har haft tacket fore henne. Annars ar och forblir vara tackens markliga dofter ett mysterium.



Omotiverad bild pa mig och min Indiska fanclub.

/ Oliwia

.

Nar vi anlande till "festlokalen" strax efter 7 pa morgonen hade brollopet redan hallt pa i ett dygn. Vi hade blivit omlindade i ett 6meter langt tyg som har i Indien kallas Sari. Nar vi kom dit serverades det indisk frukost pa bananblad. Sjalv smakade jag inte (av olika anledningar) men vissa at med god aptit medans andra bara smakade av det som sag nagorlunda atbart ut. Vet inte om det var var hudfarg eller all mat som blev kvar pa bladet (mest troligt en kombination) som gjorde att de ovriga gasterna tittade konstigt pa oss.
.

.

.
Foraldrarna och mor- och farforaldrarna till brudparet verkade mer intresserade av att valkomna och prata med oss vitingar an att delta i deras barns giftemal. Likasa fotografen och mannen som verkade vara nagonslag brollopsfilmare. Uppe pa scenen holls en mangd olika procedurer med brudparet av ett par lustiga (halvnakna) praster. Hog musik och en nastappande doft av rokelse. Det hela tog sakert narmare 2 an 1 timma och dar satt vi. Nar mannen antligen fick se sin blivande hustru kastade vi riset (det enda som paminde mig om ett svensk brollop) ut i tomma intet, da vi satt alldeles for langt ifran dessa for att de skulle fa det pa sig. Innan vi begav oss hemat ville brudparet ha ett foto med oss, sa vi entrade scenen. Det var en rolig uplevelse men inget jag sjalv kommer anamma till mitt eget brollop.

/Elvira

Iksu i all ara men tacka vet jag vara improviserade traningsprogram. Det ar verkligen i sana har situationer, nar man inte har nagra redskap, typ inga ytor och knappt nagan tid man blir mest fantasirik. Det verkar som att vi har fatt nagon slags traningsmani har i Trichy och jag alskar det.

/Oliwia

Hej alla! De senaste dagarna har vi verkligen kannt av monsunperioden, det har vrakt ner!
Men for tillfallet ar det uppehall sa vi kunnat ta oss in till stan. Vi har haft intressanta forelasningar de senaste dagarna. Om barnens status i Indien och kvinnornas situation. Det var mycket dyster information vi fick. Bland annat att varje fjarde flicka dor innan sin 15 ars dag, frams pga sjukdomar som kan forebyggas med vaccinering som ar gratis, men som foraldrana heldre ger till pojkar eftersom de varderas hogre. Helt otroligt! Sen ar det inte latt for kvinnorna da de klassas som andra klassens medborgare.
Sen har vi fortsatt med morgongymnastiken. Har om dagen gick vi ut kvart over sju och borjade jogga i cirkel pa santhanam och sankaris framsida ( de har en inhangnad sandplan) men vi hann inte halla pa manga minuter innan santhanam var ute och fragade hur lange vi hallit pa. Han berattade att folk tror att vi gor nagon europeisk sexdans nar vi tranar i shorts och linne, och vi fick ga till hans inhangnade tradgard virca 100 meter bort dar ingen kan se oss!
Maten ar fortfarande god, men ganska lika smaker. Idag rakade jag av misstag forvaxla en chili med en artskida i en sallad, sa jag satte i mig chilin. Det kandes som en brand i min mun och kagge...men till slut fick jag bort den hemska hettan med hjalp av en banan.
Imorgon bitti ska vi fa ga pa brollop, vem som gifter sig vet vi inte..det ska bli intressant! det ar kl 7 pa morgonen, inte nog med att foraldrarna bestammer vilka barnen ska gifta sig med, astrologin ar viktigt med. Sa stjarnornas position bestammer tiden for brollopet.
Efter det ska vi bestiga ett gigantiskt berg. Det blir nog en pers, men en bra utmaning!

Adios!
/Sandra

Jag kan inte riktigt slappa det har med transport har i Indien. Vi kan borja med lokalbussen. For det forsta kan man aldrig veta nar bussen ska komma, utan det ar helt enkelt bara ga ut och stalla sig och hoppas pa att en buss ska komma. Sen nar den val kommer far du hoppas att bussen ska dit du ska, for det mesta ska den det men man kan aldrigt veta sakert. Nar det kommer till att ga pa bussen far du va snabb som blixten for den vantar inte pa att du ska hinna upp for trappen. Nar du val kommit pa haffar du tag i nan som ser palitlig ut, berattar vart du ska av och ber personen saga till nar du ar vid ratt hallplats. Sen ar det bara att halla i sig for kung och fosterland och forsoka se obesvarad ut av att 200 Indier glor pa dig. Ratt enkelt faktiskt.
Tuc-tuc ar eller taxi ar dock att rekommendera nar man ska fran stan for da ar bussarna sa fulla att folk bokstavligt talat hanger utanfor.
Angaende Tuc-tuc ar det faktiskt ganska gemytligt om man inte ar sa manga. Haromkvallen skulle jag, Elvira och Sandra ta oss hem fran stan kvallstid, vi gar fram till en tuc-tuc, ger chaufforen adressen men han verkar inte vilja kora dit sa han vinkar in en annan tuc-tuc som verkade vilja kora dit.

Sandra- Kan du saga till andra chaufforen att han ska kora forsiktigt?
Tuc-tuc  chauffor 1- hahahhahah
Sandra- Jo men gor det!
Tuc-tuck cauffor 1 sager till tuc-tuc chauffor 1 att kora forsiktigt (tror jag)
Tuc-tuc chauffor 2- hahahhaha

Fast han korde faktiskt hyffsat lugnt och vi tog oss hem smartfritt.
Nog om det, nu ska jag och sandra prova pa ett Indiskt gym, ska bli intressant.

/Oliwia

Vi har det bra har i Trichy, igar besokte vi till ett hem for  75 blinda kvinnor, dar de far lara sig olika hantverk. Tillexempel att stopa ljus, tillverka rokelser, mappar och kuvert, vava mattor och handdukar. Det var riktigt inspirerande att se och de var otroligt skickliga. De roterar och lar sig varje hantverk ordentligt, och kan pa sa satt fa en inkomst. Vi kopte en del av deras produkter och sedan blev det dans och sanguppvisning. Vi sjong den blomstertid nu kommer och dansade sma grodorna for dem.
Pa kvallen berattade Santhanam for oss om arrangerade aktenskap, som ar mycket vanligt har i Indien. Han berattade om sin erfarenhet av detta, for hans aktenskap med Sankari var arrangerat. Det var en omstandig berattelse om hur det tillslut blev hon som han gifte sig,  och en slutsats han kom fram till att det var dels tack vare Lill-Babs som han gifte sig med sin nuvarande fru :)
Vi larde oss att det ar foraldrarna som hittar en passande fru eller make till sitt barn, och ibland har inte maken och frun traffat varandra forens brollopsdagen. Ibland far de pratas vid i nagra minuter innan brollopet. Det ar svart for oss att ta in detta, eftersom det ar sa annorlunda mot hur vi har det, men det ar verklighet har i Indien...
Vi vaknade imorse till ett riktigt monsunregn som paminde oss att detta ar deras "vinter" trots den 30 gradiga varmen. Sen for vi till et center for cp skadade barn och ungdomar. Detvar intressant, endel av deras metoder var lik vara, sasom lekterapi men andra metoder var annorlunda..tillexempel hade de inte lika mycket stimuleringsmetoder, men de hade anda ganska mycket leksaker och andra hjalpmededel. Foraldrarna kom ocksa dit varje dag for att lara sig metoder for att arbeta med sina barn som har detta handikapp.
Annars har vi varit riktigt hurtbulliga de senaste dagarna och tranat tillsammans i en av sovsalarna,och aven ute i tradgarden pa morgonen:)
Vi har det bra har och tanker pa er dar hemma!
/Sandra

Livet i Indien leker fortfarande. Jag har borjat haja vad deras lite knepiga kroppssprak betyder, det underlattar samtalden en hel del faktiskt. Om jag raknar ratt sa ar det har var 6:e dag men det kanns typ som att det har ar mitt hem. I borjan fick man typ ont i huvdudet bara av att ga utanfor dorren eftersom tutan verkar vara bilens viktigaste del har och anvands minst sagt i tid och otid men nu hor jag det inte langre.  Jag nastan njuter av att allt ar sa levande och det vanskapliga trafikkaoset kanns faktiskt ganska naturligt.

Som sagt vi njuter har borta, vi ar mitt uppe i monsunperioden men de senaste 3 dagarna har det varit stralande sol och mellan 25-30 grader varm, finns som sagt inte sa mycket att klaga pa.
Det ar val bara en viss person som ar ratt duktig pa monologer sa att saga och jag tror inte att jag bara talar for mig sjalv nar jag sager att det ar hyffsat irriterande. Jag tycker som att politik, religion och svanktatueringar ar sadant man inte ska prata om med folk man inte kanner, eller ja svanktatueringar har inget med det har specifika fallet att gora men viktigt att namna iallafall.

//Oliwia

.

.
De magra kossorna tog oss till en by i narheten dar vi besokte en skola, dagcenter (dagis) och gjorde nagra hembesok.
.

.
"Lararna" gick runt i byn och plockade upp de barn som bara hade blivit lamnade hemma da deras foraldrar begett sig till bananfaltet for att arbeta.
.

.
Tillbaka fick vi ga genom ett bananfalt, "djungel" och vada over en back. Det vars sjukt varmt!

Juste Vi har aven varit och shoppat lite indiska klader, kan ju saga att shoppingsystemet ar minst sagt krangligare an hemma. Forst ser det ut som en vanlig affar och du far valja ut det du gillar, sen far du prova, allt utom byxor av nagon anledning. Sedan tar dom kladerna ifran dig, tar av galgarna typ sen far du kladerna, gar till kassan. Sen gar dom nagon annanstans och drar kortet, sen tar dom kladerna ifran dig och du far ett kvitto sa att du far hamta ut kladerna pa vagen ut ur butiken sen nar du val har hamtat ut dina kladerna sa maste du ga typ till en skraddare for inget plagg du koper ar fardigt, av nagon anledning. Pratade med Santhanamn och han berattade att det berodde pa att sa manga som mojligt skulle fa jobb, for om folk ar arbetslosa gor dom massa dumma saker.
Verkar ratt vettigt anda fast det tar ju lite tid om du ska shoppa. gar ju inte direkt att akuthandla nagot.

Vet inte direkt om jag tycker om Indiska klader men man far ta och vanja sig!

Nu har vi varit 2 dagar i Indien men det kanns som en hel j'kla evighet, pa ett positivt satt givetvis. Det forsta som slog mig var den strukturerade brokigheten som verkar innefatta hela staden. Jag gillar det skarpt! Om vi tar trafiken till exempel sa finns det ingen som helst ordning nagonstans men pa nat mystiskt satt sa fungerar det typ  anda, dock kanns det som att man ser sin egen dod framfor sig varje gang man satter sig i en bil eller buss (pappa om du laser, sa ar det inte alls sa farligt som det later) men det ar en annan sak.
Maten ar grym, och man behover inte svalta direkt, man behover typ inte ens bli hungrig innan nasta mal mat ar serverat, knappt ens sa att man hinner tappa mattnadskanslan. Maste ju saga att det passar mig ratt bra alltsa!
Barnen ar underbara, vill typ bara ta med dom hem men jag tror att det kallas manniskorhandel eller nat sa jag tror att jag far beharska mig.



Annars sa kan man val saga att Indien ar valdigt lortigt och fattigdomen ar mycket pataglig men jag har som anda inte sett en anda manniska som pa nagot satt verkar olycklig. Indier ar fantastiska manniskor och Indien ar ett grymt coolt land!
Vi haller dar for idag!

.
Finally! Framme hos Santhanam och Shankari efter en lang men smartfri resa. Allt flot pa riktigt bra. Dock missade vi nastan en hel natt da vi flyttade fram klockan 4,5 timma. Forsta natten blev darmed lang och skon. Vi har det varmt men mulet. Idag ska vi till staden for att handla lampliga klader och besoka ett supermarket for att handla lite artiklar som tex toapapper da detta inte anvands har.
.

.
Valkomstcermonin nar vi kom fram. Vi fick blommor, godis och tanda rokelse. Sedan tande de ett ljus i en vattenmelon som fylldes med vara synder innan han krossade den mot marken. Sedan blev vi valkomna in i huset som ar stort och stenigt. Tre vaningar, forsta som ar inrett med vaningssangar dar vi bor, den andra dar familjen bor och tredje bestar av kok och matsal.
.

.
Varan frukost!
Nu borjade borjade vadret komma igang. Monsunregn ar inte att leka med. Ha det bra dar hemma!
/Elvira, Ida och Paulin

Det är nu bara ett par timmar innan flyget går mot stora hufvudstaden och sedan vidare till Hindustan. Det känns surrealistiskt att vi snart kommer befinna oss i en annan världsdel.
Den här resan kan inte bli annat än GRYM!

/Oliwia

Här kommer ni att få följa ett härligt gäng blivande socionomer till Indien på fältstudier. Vi hade tänkt dela med oss av den indiska kulturen genom bilder och text. Vår resa startar idag och avslutas om fem veckor, precis innan jul och vi hoppas att ni följer oss här på bloggen hela vägen.