Livet i Indien leker fortfarande. Jag har borjat haja vad deras lite knepiga kroppssprak betyder, det underlattar samtalden en hel del faktiskt. Om jag raknar ratt sa ar det har var 6:e dag men det kanns typ som att det har ar mitt hem. I borjan fick man typ ont i huvdudet bara av att ga utanfor dorren eftersom tutan verkar vara bilens viktigaste del har och anvands minst sagt i tid och otid men nu hor jag det inte langre.  Jag nastan njuter av att allt ar sa levande och det vanskapliga trafikkaoset kanns faktiskt ganska naturligt.

Som sagt vi njuter har borta, vi ar mitt uppe i monsunperioden men de senaste 3 dagarna har det varit stralande sol och mellan 25-30 grader varm, finns som sagt inte sa mycket att klaga pa.
Det ar val bara en viss person som ar ratt duktig pa monologer sa att saga och jag tror inte att jag bara talar for mig sjalv nar jag sager att det ar hyffsat irriterande. Jag tycker som att politik, religion och svanktatueringar ar sadant man inte ska prata om med folk man inte kanner, eller ja svanktatueringar har inget med det har specifika fallet att gora men viktigt att namna iallafall.

//Oliwia